Det har länge pågått diskussioner om att aluminium och plast ska bli framtidens bilmaterial, men ingenting händer … Hur klarar stål konkurrensen?
Stål har gått igenom en fantastisk utveckling på kort tid samtidigt som teknikerna för att utnyttja de nya stålsorterna förbättrats. Ett konkret exempel är smitt stål som i dag har åtta gånger bättre prestanda än för tio år sedan. Det skulle varit otänkbart med de stålkvaliteter som var aktuella då.
Men det betyder också att till exempel aluminium inte klarar av att konkurrera med stål.

Går det att sia om utvecklingen fram till år 2015? Hur mycket avancerade höghållfasta stål använder Fiat då i nya bilmodeller? Vi ser redan att stål vinner mark och om vi till exempel lyckas forma avancerade höghållfasta stål så att vi klarar tillverkningen av innerpanelerna i våra bilar kan vi säkert nå 75-80 procent. De 67 procent vi har i dag kommer att förändras så att andelen avancerade höghållfasta stål växer ytterligare. Det känns nästan lite märkligt att extra höghållfasta stålet Domex 600 DP, som betecknades som en spetsprodukt för några år sedan, i dag är vardagsmat i många sammanhang. I dag finns det inget linjärt förhållande mellan materialvikt och produktionskostnader. Det är snarare så att de nya stålsorterna får ett högre värde eftersom de ger så tydliga fördelar på utsläppen av koldioxid.

Hur viktiga är miljöfrågorna när ni utvecklar nya produkter?
Det är mycket viktigt och det blir än mer betydelsefullt i framtiden. Vi har sänkt vikten på karossen till Grande Punto med 32 kilo med hjälp av höghållfasta stål. Utslaget på bilens livslängd motsvarar det 150 liter mindre bränsle och att utsläppen av koldioxid minskar med cirka 400 kilo.

Kan stål komma till en punkt där det blir för svårt eller för dyrt att använda materialet?
Det kan vi bara svara på om vi får se vad som pågår bland forskarna som arbetar hos världens ståltillverkare. I dag har vi en gräns vid cirka 1 000 MPa för rullformning och djuppressning av flerfasstål medan gränsen för härdbara borstål går vid 1 400 MPa.
Ståltillverkarna valde olika utvecklingsvägar som gav olika slutresultat. Det är ingen tvekan om att det går att nå väldigt långt när det gäller att förfina egenskaperna hos stål och att tillverkarna har kunskaperna. Vi tror inte att utvecklingsprojekten stupar på tillgång på råmaterial eller valsningskapacitet. Det handlar i stället om hur många ton skrot man har råd med för att tillverka ett ton användbart stål.

Hur viktigt är det att en produkt går att återvinna?
Återvinning är oerhört viktigt när vi väljer material till olika produkter, men det ska viktas mot produktionstekniska egenskaper som kostnader, styrka och vikt. Stål är tveklöst ett av marknadens mest återvinningsbara material och det finns redan en lönsam industri som kan hantera insamling och försäljning av stålskrot.

Om ni fick önska fritt, vad skulle ni då begära av ståltillverkarna?
Det är enkelt att svara: Stål som väger som aluminium, men med samma pris som stålskrot. Skämt åsido, stål som både klarar karosskonstruktörernas höga krav på styvhet, säkerhet och utmattningsegenskaper, men samtidigt är så formbart att våra designers kan skapa den form de vill. Tillsammans skulle det ge nya förutsättningar för att skapa vackrare och säkrare bilar.

Det har naturligtvis alltid varit intensiva diskussioner om vad som är rätt pris på stål, men vad skulle vara en rimlig kostnad om man ser det från köparnas sida?
Det är inte lätt att svara på. Först och främst påverkar de vanliga faktorerna som vilken produkt det handlar om, distributionskostnader och marknadspriset. Under senare år har ju priset bland annat stigit på grund av den utveckling vi diskuterade tidigare. Fram till 1990-talet var det inte så stor utveckling på de stålprodukter vi köpte och höghållfasta stål var ovanliga. Därefter har materialet utvecklats och det har definitivt påverkat leverantörernas prissättning. Här har naturligtvis den begränsade tillgängligheten också påverkat priset. I dag tycker vi att priset på stål är för högt och det är svårt för oss att förutsäga åt vilket håll utvecklingen går.

Under de senaste två åren har stål lett prisutvecklingen¨på råmaterial. Kan ni bedöma hur stor andel av prisökningen som beror på att det är obalans mellan tillgång och efterfrågan och vad som hänger samman med att stålindustrin, efter många år av låga priser, har flyttat upp grundnivån?
Utvecklingen är definitivt en kombination av dessa faktorer. När stålpriset började gå upp, år 2004, sa alla att det berodde på utvecklingen i Kina. Det var säkert delvis sant, men i dag är den kinesiska marknaden i stort sett självförsörjande med stål och då kan vi inte riktigt förstå varför stålpriset ska ligga kvar på så hög nivå.
Det är helt klart att det finns en stor efterfrågan på stål på marknaden. Så länge som de som bestämmer priserna också har kunder för sina produkter kommer det inte heller att bli billigare med stål. Men vi skulle vilja betona att marknaden för stål har förändrats när leverantörerna fått ny ägarstruktur under senare år. I dag är det inte industrimän utan ekonomer som har  ett avgörande inflytande och det förändrar i grunden hur stålindustrin förhåller sig till marknaden.

SSAB har som mål att inte bara vara en leverantör av avancerade höghållfasta stål utan att utvecklas till en samarbetspartner för företagets kunder. Finns det en sådan relation mellan SSAB och Fiat Group Automobile? Det är helt klart att vi är på väg åt det hållet och det ligger definitivt i vårt intresse att skapa en långsiktig relation som inte bara handlar om att göra affärer med varandra. Det vi vill ha av SSAB är dels kompetens när det gäller kvalitet, service, teknisk innovation och produktutveckling, dels leveranser av stålprodukter som passar för våra behov.