"Jag har varit med längre än de flesta så det är väl inte konstigt om alla hänvisar till mig när det gäller att beskriva trender och utveckling."
"Världens vackraste röst" kom från norra Västrgötland och pratade utpräglad dialekt. Ägare var Birgitta Andersson, legendarisk revyartist hos Hasse Alfredson & Tage Danielsson.
Inga-Lisa Johansson är ett strå vassare. Hon har samma karaktäristiska dialekt som Birgitta Andersson, men världens vackraste röst slår inte utmärkelsen "Årets företagare 2004". Den fick Inga-Lisa Johansson alldeles före årsskiftet. Gratulanterna stod på kö efter presentationen i Dagens Industri.
Inga-Lisa driver Daloc i Töreboda sedan år 1970, formellt blev hon företagets vd 1979. Dalocs huvudprodukt är säkerhetsdörrar, men på programmet finns också andra typer av dörrar, skyddsventiler mm.
Det företag som så småningom skulle bli Daloc startades av Inga-Lisas far 1942. De första åren hände det att utvecklingen inte gick alldeles spikrakt. Första verkstaden, i Lidköping, övergavs och man flyttade till lilla samhället Hasslerör, norr om Mariestad. Byn ligger några hundra meter nordväst om E 20, men det hinner få se som passerar på väg mellan Stockholm och Göteborg. När det blev för trångt där satsade Inga-Lisas far istället på Töreboda.
Uppväxt i en verkstad
Det är knappast en överdrift att påstå att Inga-Lisa växte upp i en verkstad. Det tekniska intresset begränsades inte till företagets tillverkning. All teknik var intressant och hon inledde en för den tiden unik utbildning som kombinerade teknik och ekonomi.
Idag beskriver hon sig som tekniker, men också som generalist - ett av dagens modeord som hon ger ett ansikte. Det finns flera. Inga-Lisa märks, och eftersom hon påfallande ofta är före sin tid är det lätt att låta henne representera det som ligger i tiden.
Hon medger tveklöst att hon ofta får stå som representant för mycket som sker:
- Inte minst i branschen, säger hon med ett inte alltför blygsamt leende. Men jag har ju varit med längre än de flesta, så det är väl inte konstigt om man hänvisar till mig.
Telefonen ringer oavbrutet. Hade det varit en vanlig dag skulle den varit avstängd under vårt samtal, säger Inga-Lisa:
Men vi har annonserat efter en ny vd och då är det viktigt att de som ringer kan få kontakt direkt med mig.
Äventyr så det räcker
Inga-Lisa har lämnat det dagliga vd-arbetet, men har greppet över koncernen som vd för ägarbolaget Dolac Futura. Hon ser inget värde i att trappa ned, flytta till Medelhavet och odla sina fritidsintressen. Varken golf eller lyxliv lockar. Hellre en bra deckare eller en actionrulle. Äkta äventyr finns på jobbet.
För det har utan tvekan varit en tuff väg att vandra, även om Inga-Lisa själv tycker att hennes uppfostran var perfektför någon som skulle ta hand om ett växande företag. Hon lärde sig tidigt sitt eget värde och att hon har rätt att välja.
- Jag valde skola när jag var nio, deklarerar hon. Det var det inte många som gjorde på 50-talet.
Hon hade hört talas om att läraren i en skola i grannbyn var bättre på att lära ut matematik. en dag bestämde hon sig för att sitta kvar i skolbussen när den passerade hemskolan. I stället klev hon av vid nästa skola och deklarerade att hon ville stanna hos den bästa läraren.
- Säg den som kan stå emot sådant, skrattar Inga-Lisa åt minnet. Det är klart att jag fick byta skola.
Daloc en diamant
Att träffa Inga-Lisa Johansson är att svepas med i ett pärlband av berättelser där Daloc är diamanten i kedjan. Parallellt med 60-talets exotiska bilresor genom Europa växte företagets produktion av säkerhetsdörrar. Daloc valde tidigt att använda höghållfast stål i sina konstruktioner. Produkter som ska vara säkra och starka får inte bli så tunga att de inte går att hantera för de montörer som så småningom ska sätta dörrarna på plats.
De senaste åren har Daloc satsat på TV-reklam.
En vettig investering?
- Det tycker inte alla rådgivare, säger Inga.Lisa. Inte till att börja med i vart fall. Men i dag kan vi konstatera att det har stärkt oss på marknaden. Reklamen handlar om en säkerhetsdörr, men också om den komfort som våra kostruktioner ger till dem som bor i lägenheter. En säker dörr är också tyst! Alla vill slippa buller från trappor.
450 dörrar per dag
I dag levererar Dalocs fabriker 100 000 dörrar per år. Räknats på 220 arbetsdagar per år blir det 450 dörrar per dag från produktionen i Töreboda, Västerås och Mellerud. Totalt har Daloc-koncernen 294 anställda. Det betyder att produktiviteten är hög, men också trivseln. Sjukfrånvaron är låg. Folk trivs helt enkelt på jobbet.
Inga-Lisa berättar om det senaste tillskottet i Töreboda. Den nya fabriken för trädörrar invigdes i fjol. Produktionen är extremt genomtänkt, men följer i princip samma riktlinjer som Inga-Lisas far hade redan i första anläggningen.
- Hans tanke var att lastbilen som levererade materialet skulle fortsätta att åka längs verkstaden, berättar hon. När bilen kom till motsatt gavel skulle den nya dörren vara klar för leverans.
Inspiration från japaner?
Riktigt så långt har Daloc inte kommit än, färgen måste ju hinna torka, men produktionen är mycket effektiv.Dessutom sker det nya förbättringar varje år. Det är kanske här japanska företag hämtat inspiration till sitt kontinuerliga förbättringsarbete?
Nej, men nog kikar många andra på hur Daloc arbetar, inte minst konkurrenterna.
Inga-Lisa ser det som en sporre. Att sitta nöjd är liksom inte hennes grej. Det är bland annat därför som Daloc hela tiden flyttar fram positionerna. Företaget etableras på nya marknader och inriktas mot nya kundgrupper. Det är bland annat i det läget som smakfull design har stor betydelse.
- Jag tycker att det är kännetecknande för oss att vi inte är rädda för att satsa en hel del på vackra former och färg, säger Inga-Lisa. Vi är till exempel unika genom att vi koordinerar utformningen av såväl trä- som ståldörrar. Då kan arkitekterna lättare skapa enhetliga miljörer vare sig de ritar nytt eller renoveringsobjekt.
Sneglar mot öster
Just nu sneglar Inga-Lisa mot öster. Det är ingen tvekan om att det finns en växande marknad för säkerhetsdörrar i många andra länder.
- Men det handlar inte bara om att sälja dörrarna, betonar hon. Hur bra de än är blir de aldrig bättre än de monteras.
Jubileumsboken om Daloc har undertiteln "sa enn göra nåt sa enn görat rejält". Precis så är det ända fram tills den nya dörren sitter på plats. Det ska också vara rejält - minst lika bra som dörren själv. Hur bra? Det vill Inga-Lisa inte avslöja. Det får bara polisen och brandkåren veta.
En säkerhetsdörr ska skydda mot brand och inbrott, men den måste samtidigt gå att öppna i en akut situation.
- Det är då en säkerhetsdörr är rikigt säker, konstaterar hon.
Telefonen ringer igen.
- Kan jag återkomma, frågar, Inga-Lisa. Varifrån ringer du?
- Har du något riktnummer också?
- Det är bara de som ringer ifrån Stockholm och Skövde som inte säger sitt riktnummer, fnitterfräser Inga-Lisa.
Samtalet kom kanske från Dalocs nästa vd. I så fall har han lärt sig att i Töreboda har det ingen större betydelse varifrån man kommer. Eller som Inga-Lisa skulle ha sagt:
"En sa'nte flyga högre än vinga bär..."